Meeeen .....
Här skrev man ett långt jävla inlägg, med bilder å allt så blipp.....
Allt bort!
Tooootalt haveri!
De e nåt som går här hemma....
haveri!
Kröppen , mopeden , cykeln å nu bloggen .....
Såg iaf att jag i mitten av april stod ungefär på samma ställe som nu.
Med samma gnäll.
Samma axel....
Samma ben...
och samma gamla tjuriga skalle!
Lät de gå helt utför nu...
Så nu är uppförsbacken tyngre, brantare och längre än på länge....
Men de väl bara att börja och låtsas att ett regnar ....
7.10 i morse kände jag mig såhär
Grå, sammanbiten, trött och fet!
Sandra plockade upp denna muntergök och tog oss ner till Larsebo' där Maria hämtade upp oss med snäcka och så bar det av till stan.
Till badhuset.
Anstalten.
Till PT-tid i grupp.
Ann-Louise kommer cyklandes längs strandpromenaden och i samlad tropp styr vi stegen mot anstalten!
Jag känner mig såhär:
Sebbes cirkelpass i källaren med oss Köstertöser + Annika va kul.
på riktigt sköj 😀
Trots att det framkallade svimningskänslor med sura uppstötningar 😳
Träffa Marcus , som stod bakom disken , och vi kände oss lite otrogna jag och Maria, som smygtränade med Sebbe 😎
Jag fick mina lappar med träningsprogram jag efterlyst sen sist....
inte för att jag legat på och tjötat ihjäl mig alltså, men nu när jag ända fick dom,
ja då e de väl bara att köra igång....
Om livet bestod i att glassa sig igenom det, så hade jag vart helt Konge!
Jag menar.... Det är kanske på gränsen till olagligt att ha det så här på jobbet om dagarna ....
Eller så här ....
Dessa fantastiska småkollegor...
Puss å kram.
Nu måste jag söva eftsom jag ska hinna klämma in en promenad i morgon innan jobbet
2016 - skärpning